Homeopatmedel och homeopatisk medicin

Homeopatmedel och homeopatisk medicin används både vid akuta och kroniska problem. De uppges vara särskilt verksamma vid allergier (astma och eksem), huvudvärk, migrän, kvinnosjukdomar samt inom åldringsvården. Däremot är de inte till lika stor hjälp vid cancer, MS och andra sjukdomar då organ och vävnader har förstörts, samt i de fall då patientens krafter försvagats av olika former av missbruk och långvarig behandling med cortison, psykofarmaka, cellgifter och strålning.

Homeopati

Hur homeopatin fungerar, kan vetenskapen inte förklara. Liksom i många andra fall där olika paradigmer om mänsklig hälsa möts, som t.ex. i fallet med akupunktur, går det att etablera att det fungerar utan att förklara hur. Under 2009 har dock ett flertal forskningsrapporter kunnat konstatera att även om en utspädning varit hög har forskarna kunnat finna spår efter det aktiva ämnet. I många länder i världen är homeopati en vanligt förekommande del av reguljär sjukvård. Till exempel har länder som Schweiz homeopati som behandlingsform i sjukförsäkringssystemet.

Klassisk homeopati

Klassisk homeopati är ett medicinskt system som bygger på principen att lika botar lika. Främst används potensierade (utspädda) medel för att stimulera kroppens självhelande funktioner.
Ordet homeopati kommer från de grekiska orden homoios (liknande) och pathos (lidande), och grundtanken i metoden är att liknande botar liknande. Homeopatin började utvecklas under slutet av 1700-talet, även om vissa grundläggande idéer har varit kända tidigare i indisk och orientalisk medicin samt har nämnts av historiska /medicinska personligheter/ vetenskapare som Hippokrates och Paracelsus.

Homeopatins grundare - Samuel Hahnemann

Christian F Samuel Hahnemann (1755-1843) betecknas dock som homeopatins grundare. Han var verksam som läkare, men blev med tiden allt mer kritisk till vissa aspekter av den dåtida gängse läkekonsten, som t.ex. flitigt bruk av åderlåtning och laxermedel. När han arbetade med att översätta ett medicinskt verk, noterade han att de symtom som kinin orsakade i en frisk kropp, liknade de symtom som kininet användes för att lindra.

Homeopater efter Hahnemann - Constantine Hering och James Tyler Kent

Kartläggningen har fortsatt efter Hahnemanns tid, och i dag upptar reviderade versioner av hans Materia Medica (läkemedelslära) ca 2 000 homeopatiska läkemedel, varav 200 är mest använda. År 1879 utgav Constantine Hering (1800-1880) sitt verk Guiding Symptoms baserat på 50 års klinisk praktik. Andra personer som betytt mycket för homeopatins vidareutveckling är James Tyler Kent (1849-1916).

Homeopatisk behandling

Människan ses inom homeopatin som en integrerad helhet som hela tiden fungerar på tre olika nivåer: det mentala/ själsliga planet, det känslomässiga/psykiska samt det fysiska planet. Organismen fungerar alltid som en helhet, vare sig den är frisk eller påverkad av sjukdomsalstrande faktorer. En sjukdom är en avvikelse från det normala hälsotillståndet, och inte något isolerat fenomen i sig. Om ett stimuli är kraftigare än organismens motståndskraft, leder det till obalans och olika symtom.

Homeopatiska läkemedel och Materia Medica

Den homeopatiska medicinen grundar hela sin terapi på en analys av subjektiva symtom - det är summan av symtom som utgör patientens alldeles egna sjukdom, och varje sjukdomsfall skall behandlas individuellt. Grundtanken i homeopatin är att med olika medel stimulera kroppens självläkande förmåga.

Homeopatika och homeopatisk utspädning

De läkemedel som används inom homeopatin är vanligen potensierade, vilket innebär att ett ämne späds ut i flera omgångar. Man använder dock även andra slags läkemedel.
Ett ämne från växt-, djur- eller mineralriket blandas med exempelvis alkohol eller mjölksocker. Graden av utspädning anges i Europa vanligen med bokstaven D (deci = tiondels) och en siffra. Undantaget är England som använder en centiskala (C). D1 innebär utspädning till en tiondel av den ursprungliga koncentrationen. För att få D2 späds Dl ytterligare tio gånger, osv. Vid D23 har det s.k. Avogadros tal nåtts då man inte längre kan påvisa några molekyler av ursprungssubstansen i lösningen. Däremot har fysikaliska förändringar i mediet vatten upptäckts även i högre spädningar än D23

Homeopatiska behandlingsprinciper - förstförsämring

As stated earlier, the homeopathic fundamental principle is that like cures like. That substances which can provoke diseases also can cure these, is presumed to be the case because these substances activate the body’s defence systems. The patient’s defence system can only manifest its activity through the display of symptoms. That is why a favourable response to a homeopathic remedy can be preceded by an apparent “deterioration” of symptoms, a so called “primary deterioration”. This can thus be regarded as a desirable reaction: the patient initially gets worse in order to then get better. If, however, an ordination is repeated too often without being called for, the deterioration can be harmful; the defence mechanism can be over stimulated.

Homeopat Hering’s lag

Herings lag, uppkallad efter den historiska homeopaten C. Hering, innebär just att sjukdomar som inte får en riktig (dvs. homeopatisk) behandling kan övergå från ett akut till ett kroniskt stadium. De har också en tendens att flytta från kroppens yttre delar till de inre organen, från mindre till mer betydelsefulla organ, från de lägre delarna av kroppen till de högre. En verklig läkning går åt motsatt håll: uppifrån och ner, de viktigaste organen får lindring först, inifrån och ut. Den här processen innebär ofta att tidigare sjukdomsstadier åter genomlevs.

Läs mer om homeopati.

Om cookies.